lördag 22 september 2012

Sanering



Jodå, lite omtumlande har det varit några dagar nu. Att fortsätta med sjukskrivning innebär att inkomsterna är ungefär lika stora som utgifterna. Hur får man då mat på bordet? Det gäller att se över allt jag kan i utgifter och ändra där det går, små bäckar gör det möjligt att överleva. Men att som sjuk sitta och ringa runt och be om hjälp till banker och andra inrättningar är tungt. Tårarna har trillat i stora floder ett tag. Men jag skriver inte det här för att ni ska tycka synd om mig, nej det finns de som har det värre. Jag skriver för att det är så här det är. Men jag kommer på något vis överleva detta också. Jag är på inget sätt i behov av mina saker, jag skulle gärna kunna sälja av allt utan att jag saknade något. Saker är saker. Jag är nöjd med mat på bordet, en säng att sova i och tak över huvudet. Men inte ens det är säker längre som långtidsjukskriven. Hur gör man när man inte har pengar att betala räkningar för, blir det att börja samla på hög? Blir det att foga sig i att hamna hos kronofogden? Blir det skuldsanering framöver och leva på existensminimum i många år. Ja, jag vet inte. 

Det jag har vidtagit som åtgärder just nu kan rädda mig för ett tag. Helst skulle jag faktiskt vilja sälja lägenheten och sätta mig i en stuga med hyra och värme. Allt för att slippa oroa mig för pengar varje månad förutom utmattningen. Vägen hit har gått från att ha haft det bra ställt, villa, hund och volvo, semestrar varje sommar. Shopaholic så det stod härliga till. Renovering för jämnan på grund av ett driv att uppfylla någon önskan om ett inrett hem enligt moderna trender. Märkesväskor, solglasögon, ansiktsbehandlingar och byggda naglar. Detta liv lämnade jag när jag skilde mig och blev ensamstående med mina barn. Jag har inte saknat detta ytliga liv för fem öre. Jag vill ha ett enkelt liv med mening, upplevelser och ett här och nu. Men så dyrt det är att leva, trots att jag inte har anspråk längre på vare sig prylar eller status när det gäller bilar eller hem. Semester med barnen skulle i och för sig vara trevligt. Men som sagt hellre mat på bordet och tak över huvudet. 

Det som håller mig upp just nu är förstående barn, goa vänner som stöttar mig och läkare och fk-handläggare som också är förstående och ger mig tid att bli frisk. EPM, är också en ljusglimt i tillvaron, att bli lyssnad på och bli tagen på allvar är en fröjd. Gårdagens möte med psykologen gav flera insikter om vad jag behöver jobba med, trots att det var första gången han mötte mig och ett möte på dryga timmen. Vilka skickliga människor det finns. Han läste av mig som en öppen bok och tryckte på ömma punkter så tårarna sprutade genom en enkel fråga. Han skulle kunna få mig frisk. 

Ja, så helgen går i dessa tecken och jag fortsätter kämpa. Ta hand om er och glöm inte att Andas. 


5 kommentarer:

Anna-Karin sa...

Ja, det är tungt idag att vara sjukskriven på flera olika sätt. Inte minst ekonomiskt. Jag känner starkt med dig. Är själv i ekonomisk stress sedan länge på grund av sjukdom och långtidssjukskrivning.

Fint att du har någon att tala med som kan hjälpa dig på vägen.

Kram

LyckligaPraliner sa...

Nej det är klart att du inte skriver för att någon ska tycka synd om dig. Det förstår då jag iaf. Men det är verkligen eländigt att det ska bli så svårt när man är sjukskriven. Hur är det tänkt att man ska klara sig. Det är ju nog tungt som det är. Det är dyrt att leva. Du har helt rätt i det.

Ja kära du...du är långt från den världen med shopping och märkesprylar. Men en dag är du åter tillbaka till att inte behöva oro dig för att betala dina räkningar och mat på bordet. Inte oroa lika mycket.

Hoppas psykologen kan hjälpa dig och att han fortsätter visa sig vara bra. Att bli kastad emellan och till olika ena är inte bra det heller.

Kram från mig som har världens vackraste stjärnhimmel här utanför ikväll :)

thejeanettishway sa...

att träffa en psykolog som skulle kunna få dig frisk...♥
helt underbart - honom ska du vara rädd om. så fantastiskt. och att du kände så efter första mötet. wow!
jag tappade tron på mig själv helt i fredags efter ett telefonsamtal med en handläggare på af som, med glädje i rösten, meddelade mig att jag icke var berättigad till starta eget-bidrag. och det är ju själva fan att ett tonläge hos en person ska behöva sänka en hel helg! ont i magen och blev tveksam till mitt företagande.
nåja.
du andas positivism i allt du skriver M-L ♥
alltid anas där ljusets låga hur tungt du än har det.
jag gillar dig - mycket.

MyStory sa...

Problem med ekonomin gör inte att man tillfrisknar snabbare även om vissa politiker verkar tro det. Man ska vara frisk för att klara av att vara sjuk... Tur att du ändå har en hel del vettiga människor omkring dig :-)
Kram

Anonym sa...

Usch usch.... Förstår precis hur du menar. Jag har trots allt en inkomst men vet hur hemskt det är att behöva vända på varenda öre och fundera på vad man ska sälja den här månaden..... Jag är på gång att sälja bilen, lösa alla lån och sen skaffa mig någon liten bil som är billig i drift. Önskar dig all lycka och skickar en stor styrkekram.