söndag 30 september 2012

Se Bortom


God eftermiddag alla fina. Idag är det en underbar söndag med solsken och vackra höstfärger vart jag än går. Jag har kommit till en insikt och det är att ALLT finns inom mig. Genom min andning och meditation öppnar jag upp mitt inre och mina sinnen. Jag ser och hör klarare när min inre röst hörs och den hjälper mig att se bortom det ögat ser. Det är en härlig känsla och inger en förhoppning om att även lyckan bor i mig. 

Ja, jag var på teater igår och den tilltalade mig så mycket, jag blev hänförd och jag suger på den karamellen ett bra tag nu. Jag tänkte på dig min vän P, och du var med mig. <3 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas ♥ 



lördag 29 september 2012

Ett Drömspel




Min känslighet berikar mig och mitt liv och i kväll ska jag njuta av teater. Jag tänker mig att bli hänförd, det brukar jag bli när jag ser teater och sådant konstnärligt. Vi har en fin liten teater här i stan och det är alldeles för sällan jag tar mig dit. De senaste åren har jag inte varit där privat utan bara med elever. I kväll är det min kväll och föreställningen bjuder på Ett drömspel med Strindberg. Vaknade dock med migrän och har nu molande huvudvärk som jag måste bli av med om kvällen ska bli som jag vill. Det öser ner regn utanför och här inne är det mörkt och dunkelt. Jag ska tända lite och göra mat så jag piggnar till. 

Ni minns kanske att jag skrev om att jag inte hade fått något positivt bemötande när det gäller min högkänslighet i min utredning. I torsdags träffade jag läkaren i min utredning, efter jag bloggat om det, och det visar sig att han mycket väl känner till HSP och att han lyssnade och antecknade och förstod min glädje i att ha hittat hem i detta. Nu ska de samlas och prata ihop sig och i mitten av oktober ska de redovisa en sammanfattning om mig, diagnos och behandlingsförslag. Ska bli intressant och se hur och om detta faktum att jag är HSP är med i deras sammanfattning och i deras behandlingsförslag. Jag anser att det är viktigt eftersom det är en del av mig och vem jag faktiskt är. Det är materialet vi har att jobba med om jag säger så. :) Det som var mindre kul var att läkaren menade att jag har fibromyalgi. Men bra att det kom fram innan de lägger upp behandling i alla fall. Får se det från den ljusa sidan. Ett steg framåt igen. 

Ta hand om er och kom ihåg att Andas


torsdag 27 september 2012

Emmas Bok



Nu har jag läst ut denna underbara bok. Den är som en kärleksgåva till dig själv från pärm till pärm. Varje ord går rakt in i hjärtat och det känns som att varje ord kommer från Emmas sanna och ärliga hjärta och själ. Boken är uppbyggd av ett språk som flyter lätt som porlande vatten. Jag blev bekräftad från första stund i mina tankar om min livsresa. Stärkt i min tro på mig själv och att det bara är jag som vet mina gränser och värderingar så därför finns det ingen som kan göra mina val än just jag. 

Emma delar med sig av sin livserfarenhet och livsglädje som ett bubblande årgångsvin. Glädjen sprids till mig och jag läser med ett leende. En av anledningarna till att jag blir inspirerad av boken är för att jag står i det stadiet i livet där jag väljer vilken stig jag ska trampa upp och att jag är precis i början av min resa där resesällskapet är mitt sanna jag. Jag trivs med mig själv och mycket har jag att tacka just Emma för det. Jag minns i våras då jag kämpade med att känna glädje över mig själv och att jag dög som jag är. Då fick jag tipset av Emma genom hennes blogg Livskrafter att lägga mig ned och tänka tacksamhetstankar om varje del av min kropp. Detta gjorde jag och med stora framsteg. Jag började uppskatta mig själv och på den vägen är det. Detta tas även upp i boken. 

Emmas ord och språk går rak in i mig som sagt och jag vill citera en stycke ur boken som så klart beskriver bokens budskap i helhet. På sidan 97 skriver hon om Torsten Flink och citerar honom kring vikten av att hitta sin livsrytm. Hon fortsätter och jag citerar "Hur hittar man denna rytm då? Ja, det absolut främsta är nog att vara sann mot sig själv, och åter igen, vara trogen sina egna värderingar. Det är när vi går ut i vardagen och är otrogna mot våra egna värderingar som vi hamnar längre och längre ifrån vår egen kärna. Vi kan inte införliva alla andras önskningar och förväntningar och samtidigt vara trogen oss själva. Hur vet man då om är på väg bort från sin kärna och riskerar att hamna i ett orytmisk livsflyt? jo, mina vänner, det känner man. Det törs jag lova på stående för så fort vi går emot det vi själva vill säger själen ifrån på ett eller annat sätt." 

Detta mina vänner genomsyrar hela boken. Tro på dig själv, våga leva det liv du vill, älska livet och den gåva du har fått. Lev inte för att andra ska vara glada, lev för att du vill leva och gör det som gör dig lycklig. Lyssna inåt och var sann mot dig själv. 

Jag vet hur och vad jag vill göra, tror jag, jag har två år på mig att förädla den tanken sedan drar jag. Jag vill flytta till Göteborg, jag vill klippa navelsträngen till allt som håller mig tillbaka, jag vill tro på min förmåga och jag vill flyga. Jag vill använda min kreativa förmåga och min pedagogiska kunskap och bidra till mig själv, livet och människor jag möter. Två år ger mig en möjlighet att bli stark och bygga min grundplattform stadig, sedan kan inget hindra mig längre. 

Tack Emma för denna fina kärleksbok till livet och var och en av oss som de människor vi är. 


onsdag 26 september 2012

Medvetandegöra Och Samhällets Tedens Att Blunda



Nu kan ni läsa om mig och min högkänsliga personlighet i tidningen Ascala. Den finns att köpa hos olika återförsäljare men också på nätet. Länk 
Varför jag gör reklam för detta är inte någon önskan om att synas överallt utan personlighetstypen är en viktig kännedom som behöver spridas i samhället. Inte för att vi behöver fler titlar på vår personlighet utan för att vi är begåvade på ett annat sätt och det bör medvetandegöras. Framför allt för våra barn som växer upp med denna personlighetstyp. Dessa mötts i skolan idag med uttryck som "skärp till dig" var inte så känslig eller blyg. Gör, reagera och framför allt tänk som alla andra. Det är som att säga att skriv med höger hand om du är vänsterhänt. Det är brott mot barnet att säga att den inte får vara den person den är. Att tvinga in oss i att vara som alla andra är att göra våld mot oss själva. Detta vill jag inte att barn av idag ska behöva gå igenom. Vi i min ålder fick alltid det bemötande och har växt upp med en känsla om att vara annorlunda och lite "fel". Jag har under alla år brottats med varför jag inte är som alla andra och framför allt varför jag inte orkar som alla andra. Att känna sig fel är ingen trevlig känsla att växa upp med. När man kan få känna sig helt okej för den man är och utveckla sig själv och lära känna sina positiva sidor som högkänslig. För positiva sidor har vi och behöver bejakas och må bra i. 

Jag möts av ointresse och en känsla av att de inte vill ta i detta hos läkare, tjänstemän och chef när det gäller min utbrändhet och högkänslighet som i mitt tycke är en del i varför jag blev sjuk. Inte högkänsligheten som så utan att jag i min omedvetenhet inte tog hand om mig som jag skulle. Det är viktigt att ha med i tanken när de tänker kring behandling och bearbetning för att bli frisk från min utbrändhet. Att skaffa verktyg för hur jag ska vara på jobbet för att få balans och harmoni borde mynna ut från min personlighet. Eller har jag fel?

När jag ser mina barn som också är högkänslig, ska jag sitta och titta på när de gör samma misstag i livet som jag för att de blir bemötta som jag blev av samhället. Viljan att vara som alla andra är stor hos ungdomar. Det faktum tillsammans med oviljan från samhället att lära nytt gör att det finns en stor procent högkänsliga som faktiskt blir utbrända just för att de inte tar hand om sig själv på rätt sätt. Ska det bli legitimt att ta hand om sig på rätt sätt och för att bli det bästa jag man kan bli som högkänslig, måste cheferna bli medvetna om att vi finns och att det inte är konstigt att bemöta sin personal med tysta rum och kanske hemarbete vissa dagar. En högkänslig person är en tillgång för alla arbetsplatser när den är i sitt rätta element, det ända som behövs är förståelse och lyhördhet att vi vissa dagar behöver vara mer för oss själv för att kunna blomstra andra dagar. Acceptens för att vi är inte som alla andra, men vi är alldeles förträffliga som vi är, är alltså min drivkraft i att göra reklam för detta. 


Ta hand om er och glöm inte att Andas



tisdag 25 september 2012

SockerAbstinens Och KnäckeMackor



Ååå, vad jag har andats idag. Värken försvann och glad är jag. Tvättat har jag också gjort och vikt härligt nya och varma handdukar. Visst är det något speciellt med nytvättade handdukar? För övrigt har dagen gått i lugnets tempo och hösten gör sig påmind i allt högre grad. Jag har fogat mig i det faktum att det är höst nu. Vackert med alla fina klara röd/orange färger i naturen och klar kall luft. Alla årstider har en speciell lukt, har ni tänkte på det? Jag älskar alla dessa lukter. 

Jag har stora abstinens av socker. Har varit i stort sätt utan sedan i onsdag och jag har huvudvärk och yrsel lite då och då. För att få bukt på det värsta får jag ta en knäckemacka för att överleva. I sinom tid, i sinom tid är jag avvänjd. I morgon har jag möte med läkaren i utredningen, sedan är det dags att avvakta deras gemensamma utlåtande av behandling för att ge mig möjlighet att bli frisk. Detta möte kommer ske i mitten av oktober.   

Ta hand om er och glöm inte att Andas



måndag 24 september 2012

En Solig Dag




Vaknade utvilad till en dag med blå himmel och sol, just nu sippandes på en varm go kopp med kaffe. Att somna efter att ha läst en god bok är att föredra på något sätt. Det sätter punkt för destruktiva tankar som far runt i huvudet och stör nattsömnen. Idag är jag fortfarande nöjd med helgens små framsteg till att ta kontroll över mitt liv igen. Små små förbättringar kan göra storverk i kroppen. Ordning och reda i garderob, badrum, avlopp, tvättmaskin på plats, viktiga papper på plats. Idag är planen att åka till återbruket med lite skräp och damsuga och torka golv. Skicka iväg intyg och blanketter till respektive företag ska jag inte heller glömma. 

Jag fick tips på olika hanteringar av vardagen, som jag nu har praktiserat några dagar. Ett gott tips är att göra en tankekarta över nästkommande dag. Jag ritar gärna bilder över vad jag ska göra, lite pilar och inga klockslag. Att göra mig en översikt över nästa dag gör det mycket enklare att genomföra dagen har jag upptäckt. Den som kom med tipset sa något i stil med att tänk dig igenom dagen och gör en karta över göromålen, sedan är det bara att göra när dagen kommer. Och faktiskt så är det mycket enklare att få lite gjort, vila och andhämtning. Jag är lugnare med dem. 


Att sedan rannsaka och gå igenom och vända och vrida på ekonomin gör skillnad. Jag har faktiskt ett stort motstånd till autogiron. Helt plötsligt så dras det bara pengar från konton och man har glömt vad det var? Nej, jag har rensat bland dem också. Kvar har jag det som jag vet vad det är, det andra har jag makulerat och de får skicka hem räkningar igen. Total kontroll. 

Jag har fått ett enkelt tips på att ta mjölkiga vattenbilder, så nu är jag ivrig på att prova. Få se om det blir något av idag. 


Ta hand om er och glöm inte att Andas


lördag 22 september 2012

Sanering



Jodå, lite omtumlande har det varit några dagar nu. Att fortsätta med sjukskrivning innebär att inkomsterna är ungefär lika stora som utgifterna. Hur får man då mat på bordet? Det gäller att se över allt jag kan i utgifter och ändra där det går, små bäckar gör det möjligt att överleva. Men att som sjuk sitta och ringa runt och be om hjälp till banker och andra inrättningar är tungt. Tårarna har trillat i stora floder ett tag. Men jag skriver inte det här för att ni ska tycka synd om mig, nej det finns de som har det värre. Jag skriver för att det är så här det är. Men jag kommer på något vis överleva detta också. Jag är på inget sätt i behov av mina saker, jag skulle gärna kunna sälja av allt utan att jag saknade något. Saker är saker. Jag är nöjd med mat på bordet, en säng att sova i och tak över huvudet. Men inte ens det är säker längre som långtidsjukskriven. Hur gör man när man inte har pengar att betala räkningar för, blir det att börja samla på hög? Blir det att foga sig i att hamna hos kronofogden? Blir det skuldsanering framöver och leva på existensminimum i många år. Ja, jag vet inte. 

Det jag har vidtagit som åtgärder just nu kan rädda mig för ett tag. Helst skulle jag faktiskt vilja sälja lägenheten och sätta mig i en stuga med hyra och värme. Allt för att slippa oroa mig för pengar varje månad förutom utmattningen. Vägen hit har gått från att ha haft det bra ställt, villa, hund och volvo, semestrar varje sommar. Shopaholic så det stod härliga till. Renovering för jämnan på grund av ett driv att uppfylla någon önskan om ett inrett hem enligt moderna trender. Märkesväskor, solglasögon, ansiktsbehandlingar och byggda naglar. Detta liv lämnade jag när jag skilde mig och blev ensamstående med mina barn. Jag har inte saknat detta ytliga liv för fem öre. Jag vill ha ett enkelt liv med mening, upplevelser och ett här och nu. Men så dyrt det är att leva, trots att jag inte har anspråk längre på vare sig prylar eller status när det gäller bilar eller hem. Semester med barnen skulle i och för sig vara trevligt. Men som sagt hellre mat på bordet och tak över huvudet. 

Det som håller mig upp just nu är förstående barn, goa vänner som stöttar mig och läkare och fk-handläggare som också är förstående och ger mig tid att bli frisk. EPM, är också en ljusglimt i tillvaron, att bli lyssnad på och bli tagen på allvar är en fröjd. Gårdagens möte med psykologen gav flera insikter om vad jag behöver jobba med, trots att det var första gången han mötte mig och ett möte på dryga timmen. Vilka skickliga människor det finns. Han läste av mig som en öppen bok och tryckte på ömma punkter så tårarna sprutade genom en enkel fråga. Han skulle kunna få mig frisk. 

Ja, så helgen går i dessa tecken och jag fortsätter kämpa. Ta hand om er och glöm inte att Andas. 


onsdag 19 september 2012

Ta Hand Om Sig Själv





God eftermiddag alla fina. Idag har jag fått mitt läkarintyg och jag är helt sjukskriven igen. Arbetsprövningen får vänta ett tag till och det känns bra att jag bara kan lägga fokus på min utredning och behandling den här hösten. 

Idag har jag sovit hur länge som helst, halva dagen om jag ska vara exakt. Jag känner mig inte mer utvilad för det, men behövligt ändå. Jag började dagen med att titta på en film på youtube med Maria Helander där hon pratade om Helhetsmetoden och sin bok "Aldrig mera banta" När jag tittade på denna film så insåg jag att jag tar verkligen inte hand om mig själv just nu. Jag ger mig inga som helst förutsättningar till att vara mitt bästa jag. Jag har alla verktyg med har slarvat med dem en längre tid. Varför är det så? Tappar man fotfästet, så bidrar jag med det genom att låta mig själv förfalla också. Varför då? Det är klart att orken finns inte riktigt, men det finns saker som går att göra ändå, trots liten ork. Äta måste jag, men vad väljer jag att stoppa i mun? Ja inte är det av de nyttiga sakerna. Om jag har ett nyttigt mellanmål och ett sockerfyllt mellanmål, så nog väljer jag det sistnämnda, bara för att jag mår dåligt. Varför? Jag äter med känslorna, om jag ska lyssna på Maria Helander. Tre månader tar det att ändra en vana, jag har båda böckerna hemma och jag har tid. Jag behöver inte ens tänka för recepten finns där, det är bara att göra. I morgon åker jag och handlar, det var väl tusan också om jag inte skulle hjälpa mig så mycket i alla fall. Jag tror det kommer göra skillnad på min utmattning också. Nu ska jag meditera! 

Ta hand om er och glöm inte att Andas. 

För er som vill se youtubeklippet
Här hittar ni hennes blogg också, om ni inte hittat dit redan :D



måndag 17 september 2012

Livet




God förmiddag alla fina. För mig är livet att hitta de verktyg som gör det möjligt att skapa min egen stig genom livet. Det behövs något att röja undan hinder med, som grenar, träd, högt gräs och kanske en sten. Sedan behövs det något att gräva med och kanske ett spett att använda när stora hinder vill komma i min väg. Att sitta ned på livets stig och andas, meditera och vila är en självklarhet. Någon som jobbar hårt måste också vila stundtals. Men att se sin egen stig i sikte gör att det går framåt, lite i taget. Ibland kommer en ny årstid och täpper till den stig du trampat upp och du kanske för en stund blir håglös, men det som försvinner i snö kommer fram i tö. Så ge inte upp! Fortsätt söka och du ska finna. Var inte rädd! Rädsla är ett stort hinder på vägen till att skapa din stig. Tro på dig själv och det du kan skapa. Hur låter det? Ett liv utifrån dina egna drömmar, förmågor och förutsättningar. Ett liv som bara är ditt och som du själv har gett Dig. 

Detta inlägg lade jag nyss upp på min gillasida på Fb, men jag kände att jag ville lägga det här också. Om ni vill gå in på sidan på fb så hittar ni den här. Ego Spiro Spero  Där lägger jag ett kort med text , som jag behöver och förhoppnings några andra, varje dag. Gilla och dela gärna sidan och korten. 

Ta hand om dig när du skapar din egen stig och glöm inte att Andas.

söndag 16 september 2012

En Dag I Nuet Utan Tankar Som Snurrar




Följ med mig på en energigivande fotodag i trevlig miljö och sällskap. Jag låter fotona tala för sig själv, jag har 400 till att redigera. Ibland behövs så här lite för att vända en downperiod till något helt annat. Så ha en trevlig söndagskväll.












Mina Jag




Jag håller på att läsa Emma Karlssons bok "Du behöver inte vara perfekt för att vara alldeles underbar" När jag sitter där och läser så kommer jag till kapitlet om vad ger du för bild av dig själv utåt och stämmer den bilden av dig? Är den bilden autentisk eller är den skev? Denna fråga har jag varit inne på många gånger, både med mig själv och med samtalspartner. Bara att fundera över vilken bild jag ger ut är svårt. Vad ger jag för bild av mig själv till omvärlden? Jag får många gånger påpekande om att jag verkar sorgsen, att jag bär på en sorg. En sorg som jag är högst omedveten om själv, men som tydligt speglar sig i mitt yttre. Inom yrkets vägar blir jag omtalad som stark, självsäker, drivande, engagerande, motiverande, sprudlande, inspirerande, varm och glad. Är det jag? 

Att jag vill ge en sann och autentisk bild av mig själv är en självklarhet, men det innebär att jag måste veta vem jag är. Jag trodde jag visste det men just nu känner jag en viss osäkerhet. Men om jag skulle sätta ord på vem jag tror att jag är så skulle det låta så här. 

Ärlig, vänlig, omtänksam, kärleksfull, känslosam, kreativ, effektiv (när jag gör något), djurvän, naturnjutare, blir lätt hänförd, högljud, engagerad, temperamentsfull, vet vad jag tycker och kan stå för det, rädd och tveksam, talar med kroppspråk likväl som ord. Ja, det här känns som jag. 

Stämmer dessa bilder, den som folk uppfattar mig som och den jag faktiskt är? Jag tror att många upplever mig mycket starkare och självsäkrare än jag är. Även att folk uppfattar mig som orädd för att jag törs stå för min åsikt även när ingen annan håller med mig. Detta tror jag ibland att jag dukar under av, att jag känner själv att jag inte kan leva upp till den bild som människor har uppfattning om att vara jag. Vad kan jag lära av detta? En kurator sa till mig för ett år sedan, lämna den du ger omvärlden för ett tag och ta hand om den lilla flickan där inne. Hon är bortglömd. Jag tänker att det faktum att jag presterat för att leva upp till den bild folk har av mig har gjort att hon blivit bortglömd och därför har jag kanske mycket rädslor och tveksamhet inom mig. Kan jag bli mindre rädd genom att ta hand om henne bättre? 

Min önskan är att bli mindre rädd och tveksam, att tordas leva mitt liv fullt ut och att sluta begränsa mig själv av mina rädslor. Många gånger är det rädslan som styr mig fortfarande och det är en tung sten att bära på. 

Ta hand om er och glöm inte att Andas


lördag 15 september 2012

Fy Sjutton Vad Trist





Idag har jag äntligen tagit mig i kragen och valt ut ett antal foton som jag ska trycka upp till kort. Så nästa steg är att uppsöka några små lokala tryckerier i stan och be om offerter på min idé. Samtidigt som jag gör detta med glädje går jag också och känner stor meningslöshet över hela livet. Vad är meningen egentligen, varför är jag här? Vad ska jag göra? När ska jag sprudla och dansa? 

Min dotter kom hem och vi hade ett långt känslosamt samtal och det kom fram under samtalet att hon mår väldigt dåligt i själen. Egentligen inget nytt för mig, men man luras in i att tro att allt är bra när hon sprudlar. Likadant med min äldsta son, han lurar mig att tro att allt är bara, men jag vet att själen blöder där också. Varför mår de dåligt? Mina två käraste barn, varför måste de gå igenom samma smärta som jag. Varför måste de gå igenom sorg, besvikelse och en själ som skakar av olycka. Det är det sista man önskar sina barn. Vad ska jag göra? Vad kan jag göra? 

Var det de jag hade att ge dem, en sårad själ? Ett blödande inre och en misstro till människor. Sedan en mamma som försöker med allt jag har att lyssna och finnas där men som har tillräckligt med sitt egentligen. Nej, fy sjutton vad trist..... Bläää vilket svart inlägg detta blev... 



fredag 14 september 2012

Äpplet Talar Till Dig Så Som Tystnaden




På något vis är det lättare att ta hand om sig själv när man drabbats av en förkylning och feber. Varför är det så att det fysiskt onda inte ger ångest, skamkänslor eller oduglighet? Jag är ju lika oduglig nu som förkyld som jag är av utmattning. Men förkylning går att ta på och utmattning är oklart vad det är, konstigt tänker jag. För ont i kropp och själ borde inte vara skillnad. Det är en helhet, precis som vi människor är ett med altet och naturen. Fungerar inte det ena så fungerar inte det andra. 

Har du någon gång lyssnat, riktigt lyssnat på tystnaden? Är den tyst? Kan man nå riktig tystnad? Kan man hitta total tystnad i en högljud miljö? Har du hört tystnaden tala? Vad hör du då i så fall?

Har du någon gång tittat länge på en sak, t ex ett äpple? Tittat så länge att äpplet blir olika delar och skiftningar? Tittat så länge att det till slut inte är ett äpple längre? Tittat förbi det uppenbara, äpplet och frukten och sett andra egenskaper och budskap av äpplet? Vad ser du då?

Ta hand om er och glöm inte att Andas



onsdag 12 september 2012

Den Långsammas Väg




Tårarna rinner ned för mina kinder och jag är tom, slut mentalt och fysiskt och huvudet värker. Att jag skyndar långsamt,mina vänner, är solklart. Jag skyndar så långsamt på livets stig så snigeln kör om mig i rasande fart. Så var inte oroliga, jag kommer ingenstans i hög fart om jag så ville. Jag är glad att få vara med på denna utredning för insikten om att det är den som kan göra mig frisk om något är stark, men självklart vänder den ut och in på mig mentalt. Mötet igår gick lika bra som veckan innan men att vrida och vända på alla år som gått, minnas sådant man glömt och möta allt som slitit det tar på mig. Jag sov som en klubbad säl hela eftermiddagen igår och idag är jag tom som sagt och tårarna rinner oavbrutet. Varför vet jag inte, men de rinner.  

Om jag inte insett det förut, för stor förnekelse finns inom mig, så inser jag det nu Jag är SJUK och det lägger sig ett vemod och melankoli över hela mig. Så många år till ingen nytta på något vis. Läser status uppdateringar och bloggar om att göra si och så för att nå sina mål. Jag har försökt att göra sådana planer själv, att sakta och strukturerat lägga upp rutiner om träning och hemuppgifter, men jag inser att allt detta är för friska människor. Jag kan inte, mäktar inte med. Kvinnan jag mötte igår på utredningen frågade mig hur vardagen fungerar. DEN FUNGERAR INTE ALLS.  Jag och mina barn lever i ett kaos. Hon frågade mig vad jag behöver för att jag skulle få det att fungera. Jag har inget svar på det. Jag vet inte, bara en massa energi. 

Det som tär just nu är att jag måste gå igenom detta för att ha förmågan att bli frisk och jag är tacksam för det, men att samtidigt börja arbetspröva är lite för mycket. Så det sliter och drar i mig att ringa och säga ifrån till skolan. Att återigen göra elever besvikna som trott att de ska få min hjälp att klara kursen nu. Detta är ett stort nederlag för mig. Hur många gånger kan man leva med att göra människor besvikna för att jag inte klarar av att göra det som är meningen att jag ska klara av? Jag vet inte, jag är så besviken över att jag tvingades att hamna här igen. Faktiskt mot min vilja.

Jag har så goa vänner runt omkring mig och jag är så tacksam över att de finns. De är bomullen i min tillvaro trots att de finns på avstånd och gör det omöjligt för mig att träffa dem just nu. Men hade jag inte dem då vet jag inte hur jag skulle göra. De bär mig i viss mån just nu. Vetskapen att de finns där ute och att de tänker på mig och vill mitt väl ger tröst. Att jag gör samma sak för dem är en självklarhet. 

Jag har inga tankar att lägga ned mina planer om kort och bok, det är kreativiteten som behövs i mitt liv för att leva ett stimulerande liv. Avsaknaden av den kreativiteten under tidigare år gjorde att jag drunknade i mitt jobb för att inget annat fanns till att fylla min lust att skapa. Men skynda långsamt är vägen fram även där. Jag har inga planer att min hobby ska bli stor utan mer en biverksamhet som ger mig lust att leva och bringar mig energi genom skapandet. Att jag har reggat firma innebär inte att jag måste galoppera på med den just nu. Energin som jag har någonstans inom mig, behöver nu gå till att bearbeta mig själv för att bli frisk. Orden "du kan inte räkna med att bli frisk på ett år när du varit sjuk i så många" ekar i mitt huvud. Jag vill vara frisk nu! 

Ta hand om er och glöm inte att Andas


måndag 10 september 2012

Samtidigt Som Jag Vilar Händer Det Saker




Oj, vad det händer saker runt mig nu. Jag har fått en logga till mitt företag, den ser ni i headern här ovan. Sedan har jag skickat in registering av företagsnamn i dag och registrerat domännamn inför hemsida. Loggan har jag fått hjälp av att skapa av Linda Karlzon. Jag är tacksam, för jag tycker verkligen om den. 

Sedan fick jag ett helt bokpaket på posten idag, så nu har jag att läsa. Först ut:

Emma Karlssons bok

Sedan kom Eckhart Tolles böcker bla. Tystnaden talar



Andra böcker som jag beställt av samma författaren är Ny jord och  Lev livet fullt ut. Kommer skriva om dessa böcker allt eftersom jag läser dem under boktips. I morgon vankas andra besöket på min utredning, alldeles för tidigt på morgonen, men jag får sova när jag kommer hem.

Ta hand om er och glöm inte att Andas. 


söndag 9 september 2012

Ziggy







Det bästa man kan göra en dag som man känner sig tung och låg i humöret är att umgås med en underbar valp. Ziggy älskar livet och har inga bekymmer, det smittar av sig. Älskar att bara vara med dem som tycker om honom, äta gräs, springa fort, pussas med familjen (i detta fall min son) och busa med kullsyster. Livet leker och jag fick många skratt där jag låg på alla fyra i gräsen med kameran i högsta hugg. Kameran var också något som Ziggy pussade gärna och undersökte noga. 

lördag 8 september 2012

En Bra Dag



Efter en underbar dag i naturen ligger jag under filt med sängen i upphissat läge både för fötter och huvud och räknar lite matematik. Sämre kan man ha det. Jag hade en underbar dag med massa energipåfyllnad med kameran i sällskap och trevligt samtals- och fotosällskap också. Jag insåg att jag gett mig alldeles för lite sådana här stunder i naturen på sistone. Jag glömde bort balansen när mitt fokus landade i att ladda för jobb och påbörjan av utredning av mig. Fullärd blir man aldrig och att tycka om sig själv och lyssna inåt är en färskvara, den måste hela tiden tas omhand genom goa stunder som ger energi, andning och meditation. Faktum är att veckan har gjort att jag tappat bort mig själv när det gäller min yrkesroll, så till den grad att jag var väldigt låg, ledsen och skör igår. Bättre idag trots kraftig magkatarr, smällar man får ta när man ältar för mycket. 

Ta hand om er och glöm inte att Andas