måndag 11 juni 2012

Livet


Oj, vad ni hjälper mig och värmer mig med era fina kommentarer. Jag är inte ensam och inte någon av Er heller om det kniper. Vi finns verkligen för varandra och jag tycker så mycket om Er alla. Idag satt jag och chattade med en nyfunnen vän och vi pratade om att något måste till förändring för att jag ska bli frisk. Jag började formulera mina förändringar som jag gjort från jag blev sjuk till nu och inser att förändring har jag gjort i stort och smått. Jag har kommit långt, men varför detta tungsinne? Jag är så trött på det. Huvudet värker idag och medicinen ger mig stora biverkningar med för stor dos och minskar jag sitter jag och lipar. Vad ska en liten tjej göra? Vänta och ge det tid. Ååå, vad jag inte har tålamod till det. 

Vet ni vad jag vill göra. Jag vill springa på klippor vid havet, känna mig som sjutton och vara barfota och ha en sommarklänning som fladdrar med vinden. Håret som åker karusell i vinden också och jag som ler och är lycklig. Sitta och titta på havet och båtarna som har ställt in sin kurs, precis som jag. Ha en vän bredvid mig som håller om mig där jag sitter och tycker om Mig för den jag är. Jag vill le och älska, äta glass och njuta av att jag har fått gåvan att leva. 

Men det blir en annan dag, en annan sommar. .....

Ta hand om Er och glöm inte att Andas


4 kommentarer:

LyckligaPraliner sa...

Åh käraste du. Om jag kunde skulle jag ge dig något av det där. Det enda jag kan säga är att du kämpar så tappert min vän och du klarar det. Håll i dig när det stormar. Både fötterna mot marken. Och andas. Det kommer nya vindar. Det gör det.

Ibland känns det bara...Jag förstår det. Och medicinen då. Vad kan du göra..Går de över de där hemska biverkningarna?

Kramar och ljumma vindar mot din kind från mig!

Ann-Louise

Vida sa...

Vad jag tyckte om din bild och texten. Jag tycker verkligen om din blogg och att du låter oss följa din resa.. och i min värld ser jag dig skuttande på de där klipporna med frihet i blick. En dag så händer det, när vet vi inte men att leka i vinden väcker livslust..

Kramar

Lollo sa...

Du beskriver så väl, kan se dig göra hoppsasteg i klänning! :-)
Släpp inte din dröm, utan fantisera vidare... en vaker dag så, vem vet!!
kram

MyStory sa...

Min dröm ser ut precis som din men för min del kommer det förmodligen aldrig att bli mer än en dröm. Det är tur att man har förmågan att drömma och önska för det är ett tecken på att man inte har gett upp hoppet. Jag hoppas din dröm snart går i uppfyllelse vännen!
Kramar